Först och främst ska sägas att CIMdatas kommentar till SAP PLM som midmarket-spelare är tämligen allmänt hållen. Man tittar mer i ett generellt perspektiv på hur behovsbilden bland midmarket-företagen ser ut. Bland annat skriver man att PLM lovar mycket för medelstora företag för att dessa teknologier, ”hjälper till att effektivisera deras produktutvecklingsprocesser. Trots de potentiella fördelarna möter dessa företag ofta otaliga utmaningar när det gäller att ta till sig och effektivt använda PLM-aktiverande programvara. Dessa utmaningar inkluderar höga kostnader, komplexitet, bristande användarvänlighet och integrationsproblem, tillsammans med en brist i medvetenhet och expertis. Mellanstora företag kräver en prisvärd PLM-lösning som kan leverera påtagliga fördelar inom en kort tidsram, vilket gör att de kan hålla jämna steg med större konkurrenter och växande marknadskrav.”
Många midmarket-företag jobbar för begränsat med PLM
Det finns inte mycket att invända mot denna analys. PLM behövs och kan göra mycket för att möta utmaningarna. Men analytikern pekar också ut hinder på resan mot PLM:
”Höga kostnader är ett primärt problem, eftersom dessa företag ofta arbetar med snäva budgetar och inte har råd med de betydande investeringar som krävs för PLM-programvara, anpassning och löpande support. Komplexitet är ett annat stort hinder; PLM-programvara kan vara alltför komplicerad, vilket gör det svårt för mindre team att hantera det effektivt.”
Man konstaterar vidare att många medelstora PLM-användare begränsar sin användning av produktdatahanterings-funktioner (PDM), till sånt som dokument-, CAD-, BOM- och förändrings-hantering. Vilket man menar är en snäv användning av PLM, som ”indikerar ett gap mellan potentialen hos PLM-möjliggörande lösningar och deras faktiska utnyttjande i medelstora företag.”
Så, vart hamnar då SAP PLM i detta? Är affärssystemjätten verkligen rätt lösning för att ta hand om saken?
CIMdata skriver i sin kommentar: ”SAPs PLM-mjukvara tillhandahåller alla PLM-kärnfunktioner som produktcentrerade företag kräver, inklusive idékampanjer (inklusive kunders röst), krav-/specifikationshantering, CAD-integration, receptformuleringar, samarbete, stycklista, dokumenthantering, varianthantering, förändringshantering, portfölj- och projektledning, systemutveckling, produktvisualisering och samarbete med inköp och andra avdelningar, även utanför företaget med leverantörer.
SAP tillhandahåller en omfattande uppsättning integrationer för att stödja ett företags ekosystem, inklusive multipel mekanisk datorstödd design (MCAD), elektronisk datorstödd design (ECAD), ERP och PLM-integrationer.”
Hur omfattande är dessa integrationer? Dels sägs det finnas stöd för integrationer genom SAP PLM, dels genom SAPs Engineering Control Center (ECTR). Detta inkluderar MCAD-bitar som designverktyg typ Siemens NX och Solid Edge, PTCs Creo, Dassaults CATIA och SOLIDWORKS och Autodesk Inventor. ECAD-sidan har stöd för Altium, Cadence och Siemens Mentor. PLM/PDM-integrationer som ger dubbelriktat tvåvägs-stöd finns dessutom mellan S/4HANA och Siemens Teamcenter, PTCs Windchill och Dassaults 3DEXPERIENCE, medan kopplingen mellan Autodesk Vault är planerad att vara klar till slutet Q3 2024.
”Medelstora företag kan dra avsevärd nytta av SAP PLM”
Sammantaget hävdar analytikern i sin konklusion att, ”SAP tillgodoser behoven hos medelstora företag genom att tillhandahålla SAP PLM, en robust kostnadseffektiv och lättimplementerad lösning som utnyttjar fördelarna med molnteknik. CIMdata är imponerad av SAPs molnbaserade SaaS-erbjudande baserat på mikrotjänster, snarare än att bara vara värd för lokal programvara i molnet. Detta tillvägagångssätt säkerställer skalbarhet, flexibilitet, sömlösa uppdateringar, vilket är viktigt att tänka på för medelstora företag som inte har råd att hantera lokala företagslösningar.”
CIMdata menar byggt på detta och ovanstående att, ”medelstora företag kan dra avsevärd nytta av SAP PLM, eftersom det omfattar alla PLM-kärnfunktioner som är väsentliga för produktcentrerade företag från idé och koncept genom livet via återanvändning till avyttring, vilket möjliggör sömlösa interaktioner inte bara inom företaget utan också med utökad leveranskedja.”
Har SAP PLM har rätt ”ingång” för att hantera PLM?
Inte minst de sista orden i den CIMdata-citerade mening ovan–”…sömlösa interaktioner inte bara inom företaget utan också med utökad leveranskedja”–säger en hel del om SAPs bakgrund och s a s ingångsvärde till produktframtagning: Bolagets lösningar har sin grund i en sekventiell, transaktionsbaserad syn på händelser. Visst finns det en rad teoretiska kapabiliter i systemet, men det principiella problemet är att SAP framför allt utgår från sitt affärssystem, sin ERP-lösning. Detta är uppbyggt utifrån en sekventiell syn på sånt som redan hänt, typ transaktioner, vilket kan passa bra vid konkret hantering som tillverkning eller i processindustriell verksamhet efter precisa recept. Men PLM som produktutvecklingsstöd är däremot till sin karaktär något som beskriver virtuella processer där egentligen inget hänt i den fysiska verkligheten.
Teoretiskt låter de uppräkningar som CIMdata gör som en bra teknisk grund, men SAP-verkligheten har visat sig vara tämligen komplex och framför allt dyr att både implementera och driva. I analytikern Gartners ”Peer Insights”, där företag responderat med synpunkter på SAP PLM, så kan man förvisso konstatera att en det finns positiva bitar i SAP PLM, medan annat är mer kritiskt. Några exempel:
Vad är positivt? En användare pekar ut tre toppar:
1. ”Detaljnivån som vi kan hantera är ganska omfattande”
2. ”Datahantering kring stycklistor (BOMar), lager etc är bra”
3. ”Integration med SAP ERP är smidig.”
Alla tre punkterna relaterar till just transaktioner och i hög grad sånt som kopplar till den fysiska tillverkningen, vilket också normalt brukar betraktas som en styrka i bolagets ERP-lösningar.
Vad är negativt? Samma användare igen:
1. ”Det är ganska långsamt och blir frustrerande ibland”
2. “Användarupplevelsen är inte särskilt intuitiv, hög måste tränas för att använda den
3. ”Integration med icke-SAP-applikationer är ganska utmanande.”
Svagheter i prestanda, i gränssnittet och i integrationen/interaktionen med andra system. Synpunkter som dessa tre förekommer inte sällan hos användare av SAP PLM, som PLM&ERP News talat med.
En ihålig rekommendation av CIMdata
Men CIMdatas slutsats är alltså att man är imponerad av ”SAPs omfattande uppsättning integrationer som stödjer ett företags befintliga miljö. Detta inkluderar integrationer direkt med olika MCAD- och ECAD-lösningar, såväl som S/4HANA eller andra ERP- och företagslösningar inklusive annan PLM-aktiverad programvara. Dessa integrationer säkerställer att alla relevanta data och processer är sammankopplade, vilket ökar effektiviteten och minskar risken för fel.”
Så kan det förstås vara, men antalet integrationer är mer ett kvantitativt än ett kvalitativt mått. Man kan göra integrationer i stora mängder, men som är behäftade med fel eller begränsningar som gör dem ineffektiva. Vid flera samtal PLM&ERP News haft med användare av SAP PLM är också detta med integrationer som inte fungerar smidigt, eller rent av dåligt, en återkommande punkt.
Samtidigt ligger det ofta mycket politik i detta med systemval och många menar att, ”den som väljer SAP som ERP-system inte tar några karriärrisker.” Systemet är världens mest använda och om ”alla andra har det kan ingen anklaga den som gått i samma spår för ”vidlyftiga experiment”. Därmed inte sagt att den som gjort valet har haft produktutvecklings-sidan i fokus vid valet. Snarare är det tvärtom.
Man bör för att ge ett så oreserverat gott betyg som CIMdata gör i sammanhanget diskuterat mer kring hur väl bolagets integrationer fungerar än att bli imponerade av mängden integrationer. Hade man talat med några användare, eller fått några djupare demos/use cases hade saken med stor sannolikhet inte framstått i ett lika imponerande ljus. Detta finns det flera exempel på, Sandvik som nämndes ovan är ett; BMW som bland andra PLM-lösningar också använder SAP-lösningar har genom åren varit djupt kritiska till SAPs förmåga att utveckla sina PLM-lösningar, liksom synnerligen höga kostnader.
När CIMdata avslutar sin kommentar med att man, ”rekommenderar att alla medelstora företag som överväger PLM inkluderar SAP i sin tekniska utvärdering,” finns det sålunda anledning att vara försiktig. SAP har sina fördelar i starka ERP- och möjligen tillverkningsrelaterade transaktions-lösningar, men på PLM-sidan visar flera av bolagets installationer att här finns en del i övrigt att önska.
Visst, SaaS i molnet och mikrotjänster skulle inom vissa snävare gränser kunna vara ett botemedel på några tidigare tillkortakommanden i praktiska SAP PLM-installationer, liksom att en mer uppdaterad och molnnative uppsättning skulle kunna lösa flera problem man tidigare haft i praktiska on premise-installationer. Men det är en lång väg att gå för att uppfylla CIMdatas uttalande att SAPs, “PLM-approach säkerställer skalbarhet, flexibilitet, sömlösa uppdateringar, vilket är viktigt att tänka på för företag på mellanmarknaden som inte har råd att hantera lokala företagslösningar.” Frågan är om de har råd med SAP PLM.
”Vad det skulle innebära för SAP att stoppa PLM?”
Vi ska slutlige citera den tyske professorn, dr Jörg W. Fischer, som i ett intressant LinkedIn-inlägg resonerat kring SAP, som trots avtalet med Siemens kring Teamcenter, odlar sina egna PLM-ambitioner: Vad skulle det innebära för SAP att stoppa PLM, undrar han. Förkortat lyder hans resonemang så här:
”Fram till nyligen var ERP (och därmed SAP) det centrala IT-systemet i företag. Detta har förändrats i grunden, men varför? Låt oss reducera ERP till dess kärnuppgifter (core ERP): Omvandla primära efterfrågebärare till sekundära efterfrågebärare, initiera nödvändiga produktions- eller inköpsorder för att generera lager med vilka de önskade produkterna kan tillverkas. Kvantitets- och värdeflödena dokumenteras och sammanfattas som intäkter eller kostnader för kontroll.”
”För att detta ska fungera korrekt,” fortsätter dr Fischer, ”behöver det ett nätverk av semantiskt korrekta masterdata. Låt mig utöka termen ”masterdata” till att inkludera all information och informationsstrukturer som krävs i ERP (t ex BOMar, arbetsscheman, routings, dokumentstrukturer). Om jag nu tar jag med alla informationsstrukturer som behövs för att generera dessa – kravstrukturer, funktions- och systemstrukturer, CAx-strukturer med mera – och utökar definitionen av ”masterdata” är rimliga frågor: Varför ska detta masterdatanätverk skapas i ERP? Varför skulle vi inte skilja skapandet och livscykeln från användningen av masterdatanätverket?”
”Dilemmat för SAP: Att koncentrera sig på ERP innebär att överlåta skapande och livscykelhantering av masterdata till andra. Produktrelaterade affärsobjekt och därför PLM är bara början.”
”Nästa fråga: Var finns ett företags immateriella rättigheter? Uppenbarligen i masterdatanätverket och dessutom i förmågan att skapa och ’livscykla’ masterdatanätverket. IT-systemen som stödjer detta representerar företagets hjärta,
alla andra system är bara tillbehör. Tidigare var detta ERP, eftersom vi inte separerade skapandet, livscykeln och användningen av masterdatanätverket.”
Som slutkläm i resonemanget kommer dr Fischer till frågan i mellanrubriken ovan: ”Vad händer om SAP stoppar PLM … och sedan kanske överlåter det till Siemens Digital Industries Software i partnerskapet? Låt oss projicera detta argument in i framtiden: Detta innebär risk för en massiv förlust av betydelsen av ERP-täckning i företag. ERP kommer då inte längre att vara den centrala kärnan, utan bara ett av många processystem.”
”Jag är övertygad om att SAP redan har insett detta och att vi snart kommer att se en tydligt utformad, sammanhängande och holistisk strategi för skapandet och livscykeln för masterdata-nätverket kring ERP.”
