Står PLM i de små- och medelstora företagen (SMB) inför ett genombrott? Frågan har stötts och blötts i många år, men den breda användningen av PLM-plattformar/cPDm-lösningar har uteblivit. Istället har PLM landat på en långsam tillväxtkurva i SMB-sammanhangen.
I de mindre företagen har man inte haft råd att riskera sånt som fungerar. Det har resulterat i att man tagit sig in på PLM-området stegvis. Ofta genom att identifiera ett problem i taget, hitta en lösning för att sedan gå vidare till nästa problem. Därmed blir införandet av PLM en tidsmässigt långt utdragen process, vilket speglas i att ett momentum i rörelsen framåt uteblir.
Skälen till tillvägagångssättet är flera. Dels har PLM setts som tekniskt komplext att implementera och dels har det ansetts oproportioneligt dyrt jämfört med att hålla fast vid work group PDM-lösningar och enklare samarbets- och kommunikationsplattformar. Men den disruptiva teknologiska utvecklingen, den allmänna digitaliseringstrenden och attraktivare kostnadsbilder ser ut att kunna rubba motståndet.
”Det bubblar under ytan.” Gian Paolo Bassi är inte ensam om att peka på att det bubblar under ytan. Få känner SW-communityn på djupet som han. Men som framgår av PLM&ERP News rapport från SW-konkurrenten Autodesks senaste PLM-event Accelerate, känner man även inom denna sfär av en förändrad attityd gentemot den här typen av plattformar. (Klicka på rubriken:
”Autodesk and PLM: Waiting for the “Ketchup Bottle Effect”, för att länkas till artikeln).
Den tekniska komplexiteten i produkterna är ett uppenbart skäl, liksom att distribuerad produktframtagning komplicerar flödena. Det finns flera orsaker, men på sista raden kokar det ner till att det idag krävs betydligt fler sömlöst samlade kapabiliteter för att klara av att hålla ordning på processer, metoder och arbetsflöden. Med PLM kan man lagra och revisionshålla all elektronisk information om produkten under hela livscykeln. PLM integrerar resurser, data, processer och skapar integrerade informationsflöden mellan CAD, CAM, CAE, DM, ERP, Office och andra system som nyttjas vid produktutveckling och tillverkning.
Fördelarna med en samlad plattform, en ”single source of truth”, är uppenbara. Och någonstans på resan mot PLM når man en kritisk massa som startar en mer massiv reaktion. Det är den samlade bedömningen av den utveckling som både Gian Paolo Bassi och konkurrerande Autodesk ser komma.
– Jag föredrar att inte uttala mig om konkurrenterna, säger SW-chefen, men på vår marknad känner vi av en uppgång i efterfrågan på datahanteringskapacitet och mer omfattande plattformslösningar. Drivkrafterna är flera:
* Våra kunders verksamheter växer och det gör också komplexiteten i att hantera data och större utvecklingsteam.
* Antalet flexibla värdenätverk utvidgas och sprids och man behöver därför samordna arbetet inom och utom företagsgränserna.
* Vi ser en trend mot ”Engineer-to-Order”, vilket kräver exakta processer, bättre modularisering och överföringskapacitet.
* Trenden mot integration och digitalisering av processer, till exempel bättre integration av eBOMen (engineeringBOM, ”konstruktionsBOMen”), mBOMen (”tillverkningsBOMen”), ERP, projektledning, kravhantering, okopplade punktlösningar, eller till och med total brist på digitala lösningar, begränsar alltmer effektivitet och konsistenta processer.
* En ökad medvetenhet om vikten av att samla och analysera data för att bättre hantera verksamheten.
Uppgraderingar och anpassningar skapar mardrömmar för CIOerna. Men trots att de här drivkrafterna finns har PLM-utvecklarna varit långsamma och faktiskt rätt fantasilösa när det gäller att svara på behoven. Som det ser ut idag i IT-landskapet är datahanteringslösningar ofta utformade för att passa IT-chefer, inte ingenjörer eller innovatörer – ”med några anmärkningsvärda undantag,” hävdar Gian Paolo Bassi. Givetvis menar han att kombinationen Dassault’s 3DX/SOLIDWORKS utgör ett sådant, men, och det ska påpekas med emfas, det finns också stänk av självkritik i det han har att säga. Som att kostnad och implementation fortfarande är problem, liksom att enkelhet och användbarhet i systemen ofta är dålig.
– Dessutom, tillägger SW-basen, är integration och kustomisering något som skapar konstanta mardrömmar för CIOer och CFOer. Därför skyr de uppdateringar som pesten, vilket i sin tur begränsar både innovationsbenägenhet och smidigare processer.
Det i grunden rätt enkla problemet med samarbete och fildelning har istället för att lösas fastnat i bekymmer med begränsade lösningar eller satsningar på egentligen konsumentanpassade generiska applikationer som inte är specifikt utvecklade för designdata (t ex Dropbox).
– Vårt uppdrag är att förändra allt detta, säger Bassi. Vi har sett att SOLIDWORKS PDM blivit alltmer framgångsrik på företagens teknikavdelningar och att användbarhet, utformad för ingenjörer, lönar sig. Men det är fortfarande en lösning som kräver lokala resurser, planering och support och den svarar inte på kraven att öka räckvidden till att omfatta andra processer än konstruktion. SOLIDWORKS Manage (introducerad förra året) är ett praktiskt och genomförbart svar, men är fortfarande inriktat huvudsakligen på ingenjörsavdelningen.
Bassis hårda ord mot PLM-industrin. Hårda, men insiktsfulla ord från SWs CEO. Å andra sidan är han gammal i gamet och vet att resan mot PLM inte är enkel. Det som tagit ett decennium för stora resursstarka företagsorganisationer att få på plats möter på SMB-nivån utmaningar som kräver specifika lösningar och anpassningar. De mindre företagen är på inget vis blåkopior av de gigantiska OEM-bolagen, så, hur går man tillväga?
Man måste ge Gian Paolo Bassi kred för en outtröttlig vilja att ta sig runt PLM-motståndet. Han är inte där än, men har insett att hemligheten för att lyckas stavas, ”ständig aktivitet”. Ju fler attackvinklar man prövar, desto mer ökar utsikterna att hitta en som lyckas.
Vilka är då broarna? Av de fem initiativ som tillkännagavs i SW World 2018 (Sociala samarbetstjänster, PLM Services, Product Designer, xDesign och Markeplace) är tre designade specifikt som broar för 3D CAD desktop-användare (Social Collaboration Services, PLM Services, Marketplace). Av dessa tre är två tillgängliga med SOLIDWORKS 2019 (Sociala Collaboration Services, Marketplace) och en (PLM Services) har just gått in Light House-programmet. Det senare är ett program för kontrollerad introduktion av nya produkter som SOLIDWORKS kör ut inom ett begränsat antal testföretag för att förstå bästa praxis, finjustera produkten och säkra säkra full tillgänglighet i hela distributionskanalen.
Detta är, menar Bassi, sammantaget, ”broar som jag tror gör oss klara för en försiktig, men bra, start på transformationen av SW-communityn.”
– Vad som kommer att förändras är en serie 3DEXPERIENCE ”PLM Collaboration Services”, som är utformade för att stödja och integrera alla CAD-filer, inklusive CATIA V5, SOLIDWORKS och andra, i 3DEXPERIENCEs datadrivna (i motsats till fildrivna) upplägg i molnet. Genom att produktdata inte är filbaserat organiserade i databasen, utan istället individuella och aggregerade finns inte behov av någon infrastruktur eller ens installation av någon klientprogramvara (med undantag för anslutningarna, APIerna, till olika CAD-program).
Bassi beskriver det hela som en modulär serie av datahanteringsapplikationer, som startar från enkla PDM-funktioner och inom ramen för samma datamodell går hela vägen till att leverera hantering i en sammankopplad kedja och med överensstämmelse i alla processer. Den är också därför synnerligen skalbar.
– Detta är nyckeln till vår konvergensstrategi. Föreställ dig SOLIDWORKS-desktop med full tillgång till 3DEXPERIENCE-plattformen, som kan användas tillsammans i vilken assembly som helst, utan omvandling och helt integrerad med alla andra applikationer, inklusive SIMULIA, för simulering och analys, och DELMIA, för digital tillverkningshantering. Faktum är att vi i det tysta startat ett annat Light House-program med en SIMULIA-produkt, som heter ”Structural Simulation Engineer”, för att tillhandahålla avancerade ickelinjära strukturella analysmöjligheter för användarna av vår 3D CAD desktoplösning. Det här är viktigt att kunna göra om man slår i taket med SOLIDWORKS egen simulering, som i sig är stark på de linjära bitarna, men inte lika lämplig för de komplexa ickelinjära domänerna.
Som sagt: ”PLM har kokat under ytan en tid nu och”utbrottet” är nära förestående. Det kommer att bli rena fyrverkeriet,” för att citera SW-chefens färgstarka bild.
CAD är inte längre en stapelvara. Vi har hört det med jämna mellanrum de senaste åren: PLM-utvecklare och analytiker som säger att 3D CAD har blivit en ”commodity”, en stapelvara på en mogen marknad. Konsekvensen – en närmast ”platt” utveckling med svagt ökande försäljningssiffror och en låg vilja bland användarna att satsa på mer avancerade lösningar. Ökningar på ett par procent i intäkter och i licensstockens storlek skulle i skenet av detta vara hyggliga resultat.
Det där håller SOLIDWORKS-chefen, Gian Paolo Bassi, inte med om. Den tekniska utvecklingen ifråga om kapabiliteter och funktioner i 3D CAD-mjukvarorna går framåt i en rasande takt. Detta bland annat som en spegling av trender som digitalisering, simulering, mekatroniseringen av produkter, IoT-uppkopplingar, AR/VR och additiv tillverkning. Med exploderande datavolymer, nya utvecklings- och tillverkningsmetoder krävs nya funktioner i CAD-, CAE- och CAM-mjukvarorna, men också nya kopplingar till äldre funktioner; liksom tillgång till moderna PLM-plattformar för att knyta ihop det hela.
Så, nej, CAD är inte längre någon stapelvara. Desktop CAD, som var en revolution från mitten av 90-talet, står inte ens längre för sig själv. Den räcker kort sagt inte till i digitaliseringens och PiP-plattformarnas tidevarv, menar Gian Paolo Bassi.
Den som tittar på DS SOLIDWORKS siffror åtminstone sedan 2010 är nog också benägen att hålla med honom. Bolaget har under perioden 2010 tills nu gått mot strömmen.
– Ja, vi har vuxit med tvåsiffriga tal under varje år sedan 2010, med undantag för 2013, noterar Bassi. Förra året, 2017, låg tillväxten på rekordsiffrorna plus 19 procent när det gäller nya licenser och vi fick 20 000 nya användare. Utöver detta ökade vi under första kvartalet 2018 med 12 procent (IAS-18, exFX), vilket är inte så illa, men vår ambition är mycket större än så, med tanke på att vi bara är i början av ”Industry Renaissance”, vilket inom Dassaultsfären är liktydigt med Industri 4.0.
SOLIWORKS-chefens favoritförbättringar i SW 2019. Så vilka är de viktigaste förbättringarna i SOLIDWORKS 2019. Flera saker, men Bassi pekar i ordningsföljd ut följande:
1. Large assemblies. Vässade prestanda tydligt reflekterat i förmågan att hantera stora assemblies.
2. Förbättringar av meshtekniken, som ger mycket bra stöd för ny konstruktionsmetodik och design för 3D-printning
3. Inbyggd integration gentemot 3DEXPERIENCE-plattformen, manifesterat i en serie tjänster som tillhandahålls av denna:
– Sociala samarbetstjänster – 5 GB CAD-lagring
– ”Marketplace MAKE” – som nu erbjuder alla typer av tillverkningstjänster
– ”Marketplace Part Supply” – med mer än 10 miljoner industriella partmodeller och data.
Allt detta ingår i den vanliga ”SW-prenumerationen”.
”Dagens SW-användare tar sikte på full digitalisering.” Området stora assemblies var också något som SWs nye R&D-chef, Manish Kumar, framhöll som en mycket viktig förbättring i PLM&ERP News intervju, som publicerades i början av oktober (”Ny version SOLIDWORKS 2019: Bättre på stora assemblies och spännande nyheter inom AR/VR” – klicka på rubriken för att länkas till artikeln) och SW-basen håller med:
– Våra kunder driver kontinuerligt framåt gränserna för vår programvara, de vill bli helt digitaliserade från design- till tillverkningsfasen och de vill också ha ett fullt integrerat mekatroniskt tillvägagångssätt; vilket är precis vad vi har levererat med ”SOLIDWORKS CAM, Electrical and PCB”.
– Dessutom blir våra användare ständigt mer sofistikerade, liksom komplexiteten i de maskiner de designar. Konsekvensen är en gigantisk tillväxt av data, som måste kunna behandlas parallellt. Vi upptäckte denna trend för flera år sedan och har tungt investerat i flera förbättringar och innovationer i lösningar för de viktigaste kritiska elementen i detta.
Det här, menar Bassi, kommer att hjälpa till att mer effektivt hantera den växande komplexiteten.
– Kom ihåg att vi förändrade filformatet för några år sedan till ett effektivare och mer kompakt schema. Relaterat till grafiksystemet strukturerade vi också om programkoden så att den blev mer överskådlig och systematisk, allt för att dra nytta av de senaste framstegen inom OpenGL och GPU-teknik, liksom tillkomsten av AR/VR.
Man kan nu dra full nytta av de senaste GPU-teknikerna. Allt detta har kulminerat i 2019-utgåvan, hävdar SW-chefen, och poängen är att SWs grafiska motor nu kan bearbeta mycket större scenarios med ”förhöjd-ram-per-sekund-återgivning” och man kan därmed dra full nytta av de senaste GPU-teknikerna (nya grafikkort). Bra förstås, men det är bara en del av ekvationen:
– Att i den visuella kontexten kunna arbeta snabbt och effektivt med stora assemblies är en jättefördel för ingenjörsteam som jobbar distribuerat; det ju närmast normen i dessa dagar att man jobbar som utvecklingspartners i större nätverk med skilda geografiska lokaliseringar.
Det är en fördel med ökade prestanda, men det finns fler:
– Ja, den andra viktiga biten är att man kan faktiskt gå in och aktivt konstruera eller förändra konstruktioner i samband med stora assemblies. Det är oerhört värdefullt och betyder att man kan hantera saker på detaljnivå, parallellt med att mängden relevanta data (sånt som geometri och topologi) samtidigt laddas till minnet. Vi har gjort denna process betydligt mer transparent för användaren.
– En annan aspekt är möjligheterna att parallellisera och effektivisera andra jobb relaterade till hantering av stora sammanställningar. Till exempel rendering av multipla vyer för ritningsark eller smart hantering av multipla konfigurationer.
Detta, menar Gian Paolo Bassi, är en annan trend som man noterat: ett ökande antal konfigurationer, som i stor utsträckning används för att uppnå standardisering och stödja ”engineering-to-order-processer”.
– Naturligtvis ökar detta ytterligare komplexiteten som behövs för att för att på effektivast möjliga vis kunna hantera och hålla alla konfigurationer aktuella.
Ett steg på vägen mot Industri 4.0. På sista raden, hävdar han, är hanteringen av stora sammanställningar (”assemblies”) en oundviklig trend för att uppnå full digitalisering och det påverkar alla aspekter av den moderna produktutvecklingen.
– Värdena är flera, men särskilt viktigt är att det skapar en väg mot att uppnå Industri 4.0-konceptet, som vi föredrar att kalla ”Industry Renaissance”, vilket i sin tur är ett löfte om en snabbare väg ”direkt till marknaden” vid sidan av det traditionella, ”Time to Market”.
SOLIDWORKS-basen nämner i detta sammanhang också en annan angreppsvinkel på den ökade komplexiteten:
– Den totala elimineringen av ”WinTel-orienterade filsystemet+RAM+GPU-arkitekturen” i samband med de silos som finns på desktopen. Detta är vad som uppnås i 3DEXPERIENCE-miljön, där produkterna representeras som individuella, aggregerade produktdata snarare än som filer i databasen. Detta är samma typ av distribuerade databaser, som idag ger bränsle de fantastiska egenskaperna hos Google eller Amazon, där CPUer och GPUer tilldelas dynamiskt efter önskemål, med praktiskt taget obegränsade möjligheter att skala uppåt.
AR/VR och att lägga grund för framtidens CAD-arbete. Slutligen några ord om AR/VR-området och SOLIDWORKS 2019, med inkluderade kapabiliteter som bl a lägger grunden för hur CAD-arbete kan komma att te sig i framtiden. Hur ser Bassi på detta?
– Det finns ett stort intresse för AR/VR-kapacitet, tveklöst. Kostnaden minskar samtidigt som kvaliteten, bekvämligheten och användbarheten bokstavligt talat ökar dagligen. Detta triggar ett innovationsekosystem som kommer att skapa nya möjligheter som vi idag inte ens kan föreställa oss.
För närvarande är intresset dock mestadels begränsat till ”före-och-efter-försäljning”, förbättring av tillverkningsprocesser (t ex monteringsanvisningar), arbetskraftsutbildning, digitalisering av underhållsinsatser och i vissa fall virtualisering. Andra användarcase är konstruktionsgranskning och samarbete.
– Jag ser ännu inte VR-glasögon som helt ersätter monitorer på designerens skrivbord, men utesluter inte att det snabbt kan komma upp på bordet som en option. Vår filosofi är enkel: Vi introducerade AR för tid sedan med eDrawing. Med 2019-versionen av eDrawing kommer också ”plug-n’-play” för VR (man ansluter en VR-enhet till sin bärbara dator och kan på så vis uppleva en immersiv 3D-värld). Allmänt sett är allt detta coolt, men den enorma kreativitet och fantasi som nu poppar upp via den ena startupen efter den andra kan snabbt göra att det som implementeras blir obsolet. Därför vill vi se till att tillgångar som skapas med SOLIDWORKS är allmänt tillgängliga för en sådan snabbutvecklande gemenskap. Och det ska vara enkelt, vilket är skälet till att vi har infört gLTF-formatet, som effektivt och korrekt överför SOLIDWORKS modeller i vad som helst när det gäller AR/VR-upplevelser. Även till sånt som ännu inte är uppfunnet.
PLM ger ”rysningar av obehag” … på gamla meriter! Sammanfattningsvis är Gian Paolo Bassi mycket positiv inför framtiden. CAD-mjukvaran hänger med och det kokar enligt hans bedömning i PLM-vulkanen. Klart är att PLM-mantrat måhända inte är något som tas emot odelat positivt bland SMB-företagen i allmänhet, SW-communityn inkluderad. Snarare framkallar begreppet rysningar av obehag och en viss motståndkänsla relaterat till kompexitet, förändrad processmetodik och för all del, dryga kostnader.
Frågan är om denna bild är relevant idag. Är inte mycket av PLM-motståndet ett resultat av gamla meriter som skapat bilder som visat sig vara mycket svåra att rubba?
Man kan påminna om att detta med PLM för de mindre företagen heller inte är något unikt för SOLIDWORKS-communityn; precis samma typ av skeptisism och motstånd finns att hitta i Autodeskvärlden, där bolaget trots stora anstängningar och hårda satsningar haft det väldigt tufft att få ett genomslag för PLM bland SMB-företagen.
Men det finns tecken på att den kritiska massan är på väg att uppnås med en rad mindre bolag som stegvis kliver in i PLM-världen. Inte för att de nödvändigtvis vill, utan mer för att de måste.
Har Gian Paolo Bassi och hans kollegor i branschen rätt i detta? Det återstår att se, men indikationerna är goda och broarna till 3DX i SW 2019 gör inte utsikterna sämre.
