Från scenen i Las Vegas drev han uppfattningen att AWS är det enda molnet som, ”de flesta kunder behöver”.
– AWS är det enda ni behöver, sa han och vände sig specifikt till bolagets mjukvarupartners. Ni behöver inte jobba med lösningar för konkurrerande moln. Verkligheten är att vi ska styra affärer till våra engagerade partners, de som verkligen förstår plattformen. Vilket också är exakt vad våra kunder vill ha: Partners som förstår detaljerna i vår plattform.
Vill inte framstå som monopolist. Okay, Jassy är förstås driven nog att lägga in några reservationer för att inte framstå som en utpräglad monopolist.
– Ni kan förstås jobba med andra molnleverantörer, sa han, men tillade: ”Men återigen, att inte fokusera på en enda molnleverantör är ett misstag”.
Alltså, gör som ni vill, men gör ni inte på vårt sätt kan det vara ett misstag. Ungefär så skulle man kunna tolka budskapet. Andy Jassy gillar inte ”rivaler” som Google Cloud Platform eller Microsofts Azure och det är i Amazons perspektiv givetvis inte konstigt att han vill se de 13 miljarder dollar som molnaffären inbringar växa ytterligare och ännu snabbare. Det ligger i sakens natur.
Bra eller dåligt? Nja, för många av de mindre företag som skriver programkod för AWS-mjukvara är verkligheten inte fullt så enkel. De är och har länge varit lite försiktiga i att binda upp sig till en spelare som AWS. För det finns hot: Molnjättar som AWS tänker på affärer och lönsamhet, kan de få hela kakan tar de den gärna. De lägger därför kontinuerligt till nya tjänster och kapabiliteter i sina lösningar, varav det alltid kommer sånt som konkurrerar med lösningar som tredjepartsleverantörer redan skapat. Lojaliteten sträcker sig i allmänhet inte längre än så. ”Kom till oss, med era vassa lösningar. Är de tillräckligt kommersiellt intressanta utvecklar vi likadana själva”, är ett icke uttalat underliggande fenomen som kan drabba dessa partners. På så vi konkurrerar de s a s med sig själva gentemot AWS och andra. Är deras lösningar för bra, kan de lugnt räkna med att AWS fixar liknande egna.
Microsoft gör likadant. På så vis skiljer sig egentligen inte heller AWS från Microsoft eller någon annan storspelare på IT-området. Man rekryterar tredjeparts mjukvaruutvecklare som partners, fyller luckorna i sina egna portföljer externt, för att i nästa steg fylla igen hålen internt. Det blir billigare, samtidigt som lösningen faktiskt också ofta blir bättre. Moralen kan man alltid fundera över, men det är man tämligen okänslig för på högsta exekutiva nivå i dessa bolag.
Varför blir lösningen bättre? Peter Christy, forskningsdirektör vid 451 Research, förklarar för Forbes hur det hela hänger ihop.
– Tyvärr för AWS partners brukar kunderna få ett större ”verkligt” värde när AWS erbjuder ett liknande alternativ. Mest för att det vanligtvis är bättre integrerat med Amazons andra tjänster, vilket gör hanteringsflödet smidigare.
AWS har ett snabbare utvecklingstempo än Microsoft. Han konstaterar vidare att AWS har ett synnerligen högt uppdrivet tempo i sin programutveckling, både vad avser tjänster och funktioner. Betydligt rappare än konkurrerande Microsoft.
– Det finns både fördelar och nackdelar med detta, säger Christy till Forbes. För kunderna är snabba uppdateringar en uppenbar styrka, men för tredjepartsutvecklare minskar incitamentet att satsa på att ytterligare skruva upp funktionalitet.
Och som sagt, snabbt går det undan i programutvecklingen. Bara under Re:Inventveckan i Las Vegas släpptes mer än 20 nya funktioner. Amazon Web Services har bl a jobbat vidare på hybrida moln och man kommunicerade några enheter som gör att kunder kan köra vissa programvarukoder lokalt. Båda dessa – Snowball Edge och Greengrass – är förstås tätt bundna till AWS-tjänster.
Har tredjepartsproblematiken någon betydelse för kunderna? Men vad betyder då resonemanget kring tredjepartsleverantörer för kunderna då? De bryr sig väl egentligen bara om att funktionalitet och kapabilitet i AWS-lösningarna är på topp? Så klart är detta ett faktum. Men kan inte situationen över tid utvecklas till inlåsningseffekter, ”molninlåsning”, helt enkelt?
Nej, menar investmentbanken Capital One´s CIO, Rob Alexander.
Visst vill de riktigt stora företagen vara försiktiga med att låsa hela IT-sidan till ett enda moln, till en leverantör. Ofta kan man ”kasta” in en konkurrerande molnleverantör bara för att hålla den dominerande leverantören på tårna. Konkurrens ger förhandlingsstyrka, det inser vem som helst.
Här är Capital One-banken sjäva ett utmärkt exempel. Man har investerat tungt i AWS moln, men har parallellt ett affärsförhållande med Microsoft.
Rob Alexander menar också att företag bör ha med sig tanken på inlåsningseffekter som ett potentiellt hot, men man skall absolut inte låta sig förlamas av tanken.
– Molninlåsning som fenomen, säger han, kräver vissa överväganden där man får ställa fördelar mot nackdelar och se vad som väger tyngst. Jag skulle allmänt säga att riskenrna är små när det gäller användningen av grundläggande databehandlings- och lagringstjänster. Tittar man däremot upp på högre nivåer, med komplexare strukturer och specialutformade unika AWS-produkter, ökar risken för inlåsningseffekter. Man får avväga betydelsen av att kunna arbeta snabbare och effektivare mot eventuella kostnadshöjning och risken för att uniciteten gör att skenar iväg uppåt.