Redan i november hade Susanna Österlund och Ellen Weberg första träffen med företaget.
– Pegil ville konstruera om en befintlig maskinprototyp som ska användas för att expandera grafitpulver med hjälp av mikrovågsteknik. Expansionen av pulvret är ett försteg i användning av materialet grafen. I prototypen visade det sig att ett horisontellt glasrör var den svaga länken. Pegil hade önskemål om att inte ha ett roterande glasrör, utan hitta en annan lösning som skulle fungera bättre, förklarar Susanna.
INTEGRERAD PRODUKTUTVECKLING
Det var där Susanna och Ellen fick ett uppdrag till sitt examensarbete i Integrerad produktutveckling. Kravspecifikationen från företaget var tydlig och helt klart en utmaning för de blivande ingenjörerna.
– Vi var först inriktade på mer design, men det här blev mer maskinkonstruktion. Det var en utmaning för oss att hitta integrerad produktutveckling och att inte heller glömma bort användaren.
I början var det ett omfattande arbete att sätta sig in i tekniken kring framställning av det relativt nya materialet grafen, liksom säkerhet inom industrin, ergonomi och omarbetning av befintliga produkter. På Pegil blev det en del möten med verkstadschefen som varit delaktig i konstruktionen av prototypen. Susanna och Ellen fick ta del av hans kunskaper och information kring maskinen.
– Det var en viktig del i vårt projekt. Att maskinen skulle göra samma sak, men på ett annat sätt som bättre mötte kraven. På våra möten förklarade vi hur vi tänkt och fick återkoppling. Vi intervjuade även personal från 2D fab, företaget som tillverkar grafen, och de bidrog med mycket kunskap kring materialet och den kemiska processen. Det var mycket att läsa in sig på och vi gjorde en förstudie.
PROTOTYP OCH JUSTERINGAR
I CAD växte sedan olika skisser fram och den första prototypen sög upp en större mängd grafitpulver än den skulle. Då insåg Ellen och Susanna att de behövde göra en mindre prototyp och en hel del beräkningar både på dimensioner av den tratt som skulle ersätta glasröret, luftflöden och olika mått så den skulle kunna fungera i praktiken.
– Vi gjorde även ergonomiska analyser och kom fram till mått som skulle passa 90 procent av alla män och kvinnor som kan tänkas jobba med maskinen. Analyserna ledde till att vi sänkte påfyllningen och höjde handtagen. Eftersom det här är en maskin som kräver påfyllning av material två till tre gånger per dag, så har den inte höj- och sänkbara funktioner som man behövt om någon skulle jobba vid den hela tiden.
Under vårterminen har duon jobbat med examensarbetet. De konstaterar att de kompletterar varandra bra och att de under arbetet verkligen lärt sig att det alltid går att hitta lösningar. Pegil har också fått rapporten och varit väldigt nöjda med studenternas arbete. Susanna och Ellen ska också presentera sitt arbete på plats för företaget.
– Vi har verkligen fått omsätta våra kunskaper från studierna i praktiken, alla metoder vi lärt oss och så har vi jobbat mycket i CAD, säger Ellen.
