Här är Victoria Rosells fyra nyckeltrender som driver framtiden inom low-code:
1. AI-omställning på arbetsmarknaden
Den omfattande integrationen av AI-teknik omdefinierar just nu kompetenskraven inom flera olika branscher. Rutinmässiga och repetitiva arbetsuppgifter automatiseras i allt större utsträckning av AI-driven teknik, vilket har väckt oro för att vissa arbetsroller kan bli överflödiga.
Många organisationer får nu själva möta dessa utmaningar. Dropbox har exempelvis behövt säga upp 500 anställda på grund av AI, vilket fick CEO Drew Houston att betona behovet av en talangomställning mot AI och produktutveckling. Även IBM verkar följa denna trend och har avslöjat planer på att ersätta tusentals jobb med AI inom de kommande fem åren.
Trots att experter tror att AI kommer att leda till att vissa jobb försvinner, kommer tekniken också att skapa nya möjligheter. Det går inte att blunda för att vissa yrken kommer att ändra karaktär och att individer kommer att behöva utveckla nya färdigheter för att förbli relevanta på arbetsmarknaden. Genom att jobba med reskilling av anställda och att placera dem i viktiga roller kan organisationer stänga kompetensgapet och bygga en framgångsrik organisation.
2. Framtidssäkra organisationen genom reskilling
Att investera i reskilling leder inte bara till nya färdigheter utan främjar också kontinuerlig utveckling och tillväxt. Organisationer som satsar på reskilling visar sin vilja att utveckla och behålla befintliga anställda men också att attrahera ny talang, vilket kommer att bli allt viktigare på framtidens arbetsmarknad. Investeringarna är avgörande då IDC förutspår att hela 90% av organisationerna kommer att uppleva en IT-kompetensbrist fram till 2025, vilket potentiellt kan kosta upp till 6,5 miljarder dollar globalt. Som ett svar på detta, och för att hantera dessa kostnader på ett effektivt sätt, kommer framgångsrika företag att fokusera på att uppdatera befintliga anställdas färdigheter. Samtidigt gör low-code-utveckling, med sin visuella och användarvänliga design, det möjligt för alla inom en organisation att utveckla appar – trots begränsad teknisk expertis. Detta kommer att leda till en mer utbredd användning av så kallade sandlådemiljöer, där medborgarutvecklare och anställda kan experimentera och skapa proof-of-concept-appar utan att riskera befintliga system. Om dessa koncept är framgångsrika kan IT-avdelningen initiera produktionen på pilotnivå, vilket banar väg för innovation genom en strategisk low-code-ansats som ytterligare förstärker kompetensutvecklingen inom organisationen.
3. Mer plats åt medborgarutvecklare
Enligt marknadsundersökningsföretaget Fact.MR använder fyra av fem amerikanska företag low-code-plattformar för applikationsutveckling. Dessa plattformar har visat sig dramatiskt öka hastigheten för applikationsutveckling, ibland med så mycket som 90%. Enligt McKinsey har dessa low-code-plattformar dessutom introducerat en ny typ av aktör inom tekniksektorn – så kallade medborgarutvecklare. Medborgarutvecklare är teknikentusiaster som, trots bristen på formell IT-utbildning, framgångsrikt har skapat low-code-lösningar för att hantera olika tekniska utmaningar. Med tanke på den rådande (och växande) IT-kompetensbristen, kommer efterfrågan på dessa medborgarutvecklare att bli allt större.
4. Ökad arbetskraftssamverkan
Low-code-utvecklingen sträcker sig bortom plattformar, över hela organisationer. Den gör det möjligt för vem som helst att delta i och bidra till att skapa lösningar som medborgarutvecklare. Möjligheterna som detta innebär kommer att driva många organisationer till att omfamna detta samarbetsinriktade arbetssätt genom så kallade “fusionsteam” — det vill säga team som innehåller anställda från helt olika delar av organisationen, från företagsledningen till IT. Dessa fusionsteam gör det möjligt för organisationer att kombinera expertisen hos de som förstår de operativa behoven och kraven från de olika affärsenheterna med de tekniska insikterna och kontrollerna som de som jobbar med IT har koll på.
Ett fusionsteam fungerar som en bro och främjar samverkan snarare än en konventionell top-down-struktur. Genom att kombinera olika perspektiv uppmuntras teamet till kunskapsdelning och brett engagemang, vilket förbättrar både anpassningsförmåga och smidighet inom organisationen.
