Monika Hattinger har själv varit med och utvecklat ProdEx-projektet på Högskolan Väst.
– Det är ett unikt utbildningskoncept där industrins medarbetare och högskolans forskarlärare tillsammans designar flexibla och arbetsintegrerade e-lärande kurser inom produktionsteknik. En ömsesidig lärandeprocess där praktiska erfarenheter från industriproduktionen väger lika tungt som forskarnas kunskaper, säger Monika.
Kurser designas utifrån industrins behov. ProdEx-kurserna ger 2,5 högskolepoäng, är webbaserade och har även inslag av laborationer och föreläsningar. Deltagarna är främst operatörer och ingenjörer som har lite eller ingen akademisk utbildning. Majoriteten av dem som söker kurserna måste först validera sin kompetens.
– Kurserna har snarare formen av utvecklingsprojekt än undervisning. Operatörerna bidrar med sina kunskaper och erfarenheter. För lärarna är det en utmaning att designa och utveckla kurserna utifrån operatörernas erfarenheter och kunskapsbehov.
Vad innebär det att samproducera? Monika Hattinger har undersökt hur kunskapsutbyte utvecklas till ett samspel mellan operatörernas praktiska erfarenheter och forskarnas vetenskapliga kompetens.
– Jag har fördjupat mig i vad det egentligen innebär att samproducera kunskaper, hur det går till och vad det betyder för deltagarna.
Hon har också studerat hur olika typer av laborationer och case-metoder kan designas så att kompetensutveckling kan genomföras på ett optimalt sätt utifrån industrins förutsättningar.
– Industrins roll i det här utvecklingsarbetet är oerhört viktig. Kompetensutveckling måste vara genomförbar i praktiken.
Fem delstudier. Forskningsprojektet omfattar fem delstudier med fokus på hur de olika aktörerna har bidragit till kunskapsutveckling över tid. Hattinger har intervjuat och följt ett 50-tal chefer, 200 operatörer och ingenjörer som deltog i kurserna och ett tiotal forskningsaktiva lärare. Totalt har hon följeforskat 18 kurser. Forskningen utgår också från de utmaningar och möjligheter som digitaliseringen innebär för både industrin och för högskolan.
Fem års aktionsforskning. Monika Hattingers aktionsforskning har pågått under fem år. Under tiden har hon återkopplat löpande till ProdEx-projektet och kunnat föreslå förändringar i kursernas design.
– Det är en stor fördel att få studera något som jag har god så inblick i. Genom forskningen har jag kunnat bidra aktivt till förändringar i kursernas pedagogiska och tekniska arbetssätt så att kunskapsnivån stämmer överens med industrins behov.
Värdefullt kunskapsutbyte. – Mina longitudinella studier visar bland annat att samproduktion är en komplex process där industri och högskola agerar på ett aktivt och gränsöverskridande sätt. Det ger ett ömsesidigt lärande som är värdefullt för både kursdeltagarna och för forskarna. Det är också tydligt att kursdeltagarnas engagemang och kritiska förhållningssätt till kunskap har utvecklats över tid.
Samtidigt ser hon utmaningar för industrin att ta tag i.
– För att klara framtida konkurrens krävs att industrin kontinuerligt inventerar och identifierar sina kompetensbehov. Företagen måste även bli bättre på att omvandla sina medarbetares nya kompetenser i det dagliga produktionsarbetet.
– Svensk industri har fantastiska möjligheter att kompetensutveckla sina medarbetare om de samverkar mer med högskolor.
– Det behövs nya flexibla utbildningsformer som matchar det livslånga lärandet. ProdEx är en lyckad kompetensutvecklingssatsning som gör det möjligt för yrkesverksamma att bygga på med nya kunskaper.
Första avhandlingen inom I-AIL. Monika Hattingers forskning är tvärvetenskaplig och greppar över IT-forskning, pedagogik och ingenjörsvetenskap. Hon är först på Högskolan Väst med att doktorera inom informatik med inriktning mot Industriellt arbetsintegrerat lärande, I-AIL, som också är en av tre kärnområden i den nya forskningssatsningen Primus på Högskolan Väst.
– Jag har arbetat med livslångt lärande och kompetensutveckling sedan 1997 på Högskolan Väst. I samband med högskolans nya forskarutbildning inom LINA (Lärande I och för det Nya Arbetslivet) fick jag möjlighet att forma min forskning på egen hand. Nu arbetar jag vidare i ett nytt forskningsprojekt som handlar om den ökade digitaliseringen i tillverkningsindustrin och hur den påverkar framtidens professioner.
