Så här ser det ut när det gäller sånt som tidigare var belagt med begränsad tillgänglighet:
* Länkningar för ”Pullrod/Pushrod-upphängning”: En ”pullrod” är det stag som överför hjulrörelserna till fjäder och dämpare/krängningshämmare och som sitter inne i monocoquen (mq). Vanligen är denna aktiverad via en vippa med en utväxling över. Detta stag, som går snett ner från övre delen av spindeln till nedre delen av mq vid framhjulet, drar s a s rörelsen till fjädringen. ”Draglänk” är en rimlig översättning till svenska. Med ”pushrod” är det tvärtom: Det är en konstruktion som länkar från undre delen av spindeln till övre delen av mq. Därmed s a s trycker den hjulrörelsen till fjädringen.
Vad man nu gjort är att tillgängliggöra tjugo extra ”pullrod/ pushrod-kopplingar”. Dessa inkluderar bl a kinematiska eller kompatibla varianter av styrbara och icke-styrbara upphängningar, som möjliggör valfria kombinationer av linjära eller roterande fjädrar och dämpare.
* Lastarm bakfjädring: ”Truck Arm Rear Suspension”: En lastarms bakfjädring har lagts till, som normalt används av NASCAR-kunder. Denna upphängning är också färdig att använda för realtidsapplikationer.
* Vridhållfasthet: ”Torsion-Bar Antirollbars”: En anti-roll bar (”en slags stång som fungerar som krängningshämmare”) är en del av många fordonsupphängningar som hjälper till att minska rullningen av ett fordon under snabb kurvtagning eller över ojämnheter i vägen. Den kopplar samman motsatta (vänster/höger) hjul genom korta ”hävarmar” kopplade av en vridfjäder. I VDL har två ”torsions-bar antirollbars” lagts till: ”Torsion-bar” och ”Torsion-Bar/MonoStrut”. Dessa lösningstyper är ganska typiska i öppna hjulchassin.
* Markkontaktmodeller: ”Ground Impact Models”: Dessa modeller ger exakta besked om reaktiva krafter när chassits komponenter/karosserier påverkas av mark- och vägytan. Typiska tillämpningar är modellering av slagkrafter när valens-, splitter- eller glidplattan kommer i kontakt med marken.
Förbättringar av existerande funktioner relaterat till motorsports:
* Olika sorters hjulvinklar: ”Tuners” och ”Tunables”: Dessa komponenter kan användas för att justera olika egenskaper hos fordonet, såsom camber-, tå- och körhöjder. Till exempel justeras längden på styrstagen i en upphängning ofta tills en önskad statisk höjd uppnås.
* Sensorer som känner av avståndet till marken: Information om marknärhet behövs ofta i simuleringar av fordonsdynamik. Vanligtvis används denna information i kontaktberäkningarna för hjul. Andra tillämpningar inkluderar körhöjder för beräkningar av aerodynamik och markpåverkan.
* Aerodynamiska modeller relaterat till körhöjd över marken: Fyra aerodynamikmodeller som är kopplade till körhöjden fram- och bak. De olika modellerna visar hur man representerar lyft/drag/sido-aerodynamiska krafter med antingen en polynom eller tabelldata.
* ”Cornering Ground Model”: Denna modell möjliggör modifiering av markytans krökning baserat på sensorsignaler. Chassits hastighet och krökning resulterar i att laterala, longitudinella och vertikala accelerationer appliceras på fordonet. Denna modell används vanligtvis för att utvärdera chassitillstånd vid olika punkter på banan.